Fantasy
Igår läste jag ut den sista boken och sjunde boken i Harry Potter serien, dödsrelikerna. Nu ångrar jag att läste dem tvåhundra sista sidorna i ett enda svep igår. Det gick så fort. Plötsligt var allt slut. Och nu när jag tänker efter, vem skulle tro att jag skulle falla så pladask för något som trollkarlar, häxor och sådant där barnsligt "tonårshjältespel"? Inte jag i alla men jag kommer sakna Hermiones klippska drag, Dumbledores faderliga och trygga inverkan på sin omgivning, Fred och Georges fullkomliga humor och Harrys rätta och hjältemodiga beslut efter sina först starka dragningar till att göra dumdristiga och hämningsfyllda handlingar. Böckerna är bra. Tycker jag..
The mystery of Libraries
Dessa olika bibliotek är alla madness sick crazy. Jag vill bara vara där!
Abbey Library St. Gallen, Switzerland
Chethams library interior
Austrian National Library, Vienna, Austria
Handelingenkamer Tweede Kamer Der Staten-Generaal Den Haag, the Hague, Netherlands
Stiftsbibliothek Klosterneuburg, Klosterneuburg, Austria
Codrington Library, All Souls College, Oxford, England
Bad Schussenried Bibliothekssaal, Baden-Württemberg, Germany
George Peabody Library, Baltimore, Maryland, USA
Joanina LIbrary University of Coimbra, Portugal
Real Gabinete Portugues De Leitura Rio De Janeiro, Brazil
Sansovino Library, Rome, Italy
Vatican Library, Vatican City, Rome
Strahov Monastery Library Strahov Philosophical Hall
Wiblingen Monestary Library, Ulm, Germany
Abbey Library St. Gallen, Switzerland
Chethams library interior
Austrian National Library, Vienna, Austria
Handelingenkamer Tweede Kamer Der Staten-Generaal Den Haag, the Hague, Netherlands
Stiftsbibliothek Klosterneuburg, Klosterneuburg, Austria
Codrington Library, All Souls College, Oxford, England
Bad Schussenried Bibliothekssaal, Baden-Württemberg, Germany
George Peabody Library, Baltimore, Maryland, USA
Joanina LIbrary University of Coimbra, Portugal
Real Gabinete Portugues De Leitura Rio De Janeiro, Brazil
Sansovino Library, Rome, Italy
Vatican Library, Vatican City, Rome
Strahov Monastery Library Strahov Philosophical Hall
Wiblingen Monestary Library, Ulm, Germany
I wake up, it's a bad dream...
Drömmarna är den enda gången på dygnet och det enda stället på jorden där jag är fullkomligt oförmögen att bestämma vad mina tankar ska fyllas av. Stundvis gläds jag åt det. Man kan drömma så ljvuligt ibland, något vad ögat aldrig skådat, vad hjärnan aldrig kunnat åstadkomma i vaket tillstånd och det kan ge en en klar bild av vad som finns djupt ned någonstans i just mitt hjärta.
Samtidigt kan dessa drömmar driva mig till vansinne. Hur kan man sluta drömma om något man inte vill drömma? Hur kan man i ett omedvetet tillstånd få sin hjärnas bilder att komma till ett slut? Dessa bilder hjärnan skapar framkallar ju känslor som kan leva kvar i en flera dagar efter och vissa bilder minns man till och med för alltid, fast de inte ens var på riktigt!!
It keeps coming back to me.
Samtidigt kan dessa drömmar driva mig till vansinne. Hur kan man sluta drömma om något man inte vill drömma? Hur kan man i ett omedvetet tillstånd få sin hjärnas bilder att komma till ett slut? Dessa bilder hjärnan skapar framkallar ju känslor som kan leva kvar i en flera dagar efter och vissa bilder minns man till och med för alltid, fast de inte ens var på riktigt!!
It keeps coming back to me.
Mmm
FashionPhoto's by Katrin Gerhardy
Hur gör ni?
Jag orkar inte mer. Jag har fått nog. Hur gör alla andra? Varför ser jag inte enorma, kolossala, ofantliga klädhögar utspridda på andras golv när jag kommer hem till dem?
Jo, okej, jag har blivit så mycket bättre med tiden eftersom jag inte står ut med det sjukt dåliga samvete jag drabbas av när jag kliver ut ur ett stökigt rum, men det är på de där riktigt stressiga mornarna man inte ens hinner ägna de snabbt växande klädtravarna en tanke. Man verkligen bara drar av sig tröjorna i panik och i sitt mest sura tillstånd kastar dem över axeln, och på en sekund har handen i raketfart flugit in i garderoben igen, för att man för sjätte gången tror sig fått en faaaantastisk tanke om en ny outfit. Men nej, nej. Ingen annan skulle se det, men man själv ser hur galet tydligt det är. Att färgen skär sig mot sitt hår, att allt blev för pösigt, att tröjan har en tvättlapp som kliar eller att det där pyttelilla hålet i ärmen visst syns om man sträcker upp armarna (man måste ju kunna lyfta händerna i lovsång hallo)
Haha, man drömmer om att ha de sådär som nedan, men man kanske måste se över sitt liv nu och jämföra lite. Ens ordningsförmåga kommer inte förändras plötsligt en dag bara för att man fick massor av pengar (även fast man kanske känner sig mer inspirerad att hålla det städat). Men att utrota stressiga mornar är förmodligen nyckeln...
Jo, okej, jag har blivit så mycket bättre med tiden eftersom jag inte står ut med det sjukt dåliga samvete jag drabbas av när jag kliver ut ur ett stökigt rum, men det är på de där riktigt stressiga mornarna man inte ens hinner ägna de snabbt växande klädtravarna en tanke. Man verkligen bara drar av sig tröjorna i panik och i sitt mest sura tillstånd kastar dem över axeln, och på en sekund har handen i raketfart flugit in i garderoben igen, för att man för sjätte gången tror sig fått en faaaantastisk tanke om en ny outfit. Men nej, nej. Ingen annan skulle se det, men man själv ser hur galet tydligt det är. Att färgen skär sig mot sitt hår, att allt blev för pösigt, att tröjan har en tvättlapp som kliar eller att det där pyttelilla hålet i ärmen visst syns om man sträcker upp armarna (man måste ju kunna lyfta händerna i lovsång hallo)
Haha, man drömmer om att ha de sådär som nedan, men man kanske måste se över sitt liv nu och jämföra lite. Ens ordningsförmåga kommer inte förändras plötsligt en dag bara för att man fick massor av pengar (även fast man kanske känner sig mer inspirerad att hålla det städat). Men att utrota stressiga mornar är förmodligen nyckeln...
Glenn Brown
Disappointment
Man kan bli så besviken på människor, och inte bara en människa utan flera stycken. Samtidigt. Det är hemskt och olidligt när den känslan smyger sig på en. Det enda man kan tänka på är: hur kunde han/hon göra så? Och så börjar man fundera på hur personen ifråga inte kunde förstå att man skulle bli ledsen och sen slås man plötsligt av den tanken att personen kanske inte ens tänkte på en alls överhuvudtaget. Och så undrar man vilket av dem som är värst, att den gjorde det fast jag den visste att man skulle bli sårad eller att den inte ens kom att tänka på en alls.
När jag sitter här på min vita säng känner jag mig besviken på både honom, henne, henne, honom, henne, honom, henne, henne, på vissa "grupper" av människor och så är jag tillslut besviken på mig själv också för den delen . För att jag inte bara kan sluta se allt som ett svek och för att jag var godtrogen från första början. Ja, jag undrar om inte besvikelse lite är ens eget fel. Kanske hade man lite för stora förhoppningar och förväntningar på en person. I vilket fall som helst kan man ta till sig av Joyce Meyer's kloka ord:
"If people have mistreated you, don't waste your time trying to get revenge - leave them in God's hands and trust Him to bring justice in your life."
"This is a story of a boy meets girl. But you should know up front, this is not a love story."
"I love her smile. I love her hair. I love her knees. I love how she licks her lips before she talks. I love her heart-shaped birthmark on her neck. I love it when she sleeps."
Fyrislundsledens bilköfenomen
Jag avskyr ordet "fräckt", det låter alldeles för hurtigt och fult men jag finner inget annat rättvist ord att bruka i min beskrivning av "fyrislundsleden-bilkö-fenoment".
Man glider fram där i sin bil tidigt på morgonen och man vet med sig innan att just här, på fyrislundsgatan, vid rödljuset innan järnvägen så är det fullkomligt stopp i trafiken. Alltid. Varenda morgon. Ja, i alla fall om man kommer 07:50 (åker man lite innan för att slippa trafiken så anländer man till sin slutstation alldeles för tidigt för runt 07:30 är trafikvägarna inte alls trafikerade). I min otålighet har jag till och med observerat att om man står strax innan sjuans busshållplats så brukar man komma med första släppet. Men vad jag nu ville använda ordet fräckt för, är för att beskriva dessa helt omänskligt öförskämda bilister som hastigt drar förbi hela denna långa rad av bilar (som ju så tålmodigt stått och väntat på sin tur) och så ihärdigt blinkar sig in två meter innan rödljuset. Hur kan man????? Folk som stått i kö är snälla människor och är så snälla att de till och med banar väg för dessa gräshoppor. Det finns fler än dem som har bråttom och tror de inte att alla helst skulle vilja göra så? Jo, men det finns något som heter KÖ och det är ett system som måste finnas för att vi inte alla ska gå under i stormiga bilkrockar. Suck...
Man glider fram där i sin bil tidigt på morgonen och man vet med sig innan att just här, på fyrislundsgatan, vid rödljuset innan järnvägen så är det fullkomligt stopp i trafiken. Alltid. Varenda morgon. Ja, i alla fall om man kommer 07:50 (åker man lite innan för att slippa trafiken så anländer man till sin slutstation alldeles för tidigt för runt 07:30 är trafikvägarna inte alls trafikerade). I min otålighet har jag till och med observerat att om man står strax innan sjuans busshållplats så brukar man komma med första släppet. Men vad jag nu ville använda ordet fräckt för, är för att beskriva dessa helt omänskligt öförskämda bilister som hastigt drar förbi hela denna långa rad av bilar (som ju så tålmodigt stått och väntat på sin tur) och så ihärdigt blinkar sig in två meter innan rödljuset. Hur kan man????? Folk som stått i kö är snälla människor och är så snälla att de till och med banar väg för dessa gräshoppor. Det finns fler än dem som har bråttom och tror de inte att alla helst skulle vilja göra så? Jo, men det finns något som heter KÖ och det är ett system som måste finnas för att vi inte alla ska gå under i stormiga bilkrockar. Suck...
What a day
Jag sov hos Maria Vethe i natt, eller ja, sov och sov vet jag väl inte. Vi somnade fyra och vaknade tre timmar senare av hur grannen borrar så sjukt intensivt att jag övervägde att ta en titt under sängen. Stackars Maria, det här var femte dagen också. Det var bara ett sådant mysterium för oss. Vad skulle möjligen kunna åstadkomma ett sådant gräsligt, sjukt, högt och ihärdigt borrande ljud som får poslinet att vibrera och som pågår i flera timmar? Vem skulle sätta sig upp i sin säng klockan sju en morgon och plötsligt få en idé om att borra 400 hål i väggen? Det var väldigt nära en "argalappen" där asså: "Sluta borra innan jag slutar leva, eller innan du slutar leva kanske!!!!!!"
Sen åt vi kina/sushi och fick uppleva en tystgående strid om laxen, iaf från grannbordets sida. Tre tjejer var bara tvugna att sitta och stirra på och viska konstant om våra åtta tallrikar med mat. Vi får väl äta hur mycket vi vill och om Maria vill äta 40 laxbitar så får hon det. Det är det som är buffé. Det fanns ju mat kvar att hämta om de ville ha...
Sen åt vi kina/sushi och fick uppleva en tystgående strid om laxen, iaf från grannbordets sida. Tre tjejer var bara tvugna att sitta och stirra på och viska konstant om våra åtta tallrikar med mat. Vi får väl äta hur mycket vi vill och om Maria vill äta 40 laxbitar så får hon det. Det är det som är buffé. Det fanns ju mat kvar att hämta om de ville ha...
A song or two...
Coldplay - Postcards From Far Away
Pnau - With You Forever
The Crepes - Sugar
Donny Hathaway - A Song For You
The Temper Trap - Sweet Position
Discovery - I Want You Back
The Raveonettes - Oh, I Buried You Today
Låten är okej men videon är mer än okej. Den är härlig. Se här...
Annie Leibovitz
Tack för tipset M!
Coldest Winter
"If spring can melt the snow away
can it melt away all our mistakes"
lite lördag o söndag
Lördag - åka till mina fina second hand butiker i Alunda, lek, noomilyft och ett sista bad i sjön för i år.
Söndag - Deb, Noe och jag åt lång kvällsmat och uttryckte starka åsikter om både Den ena och Den andre, precis som tjejer är väldigt bra på. Sen lekte vi Land&Stad som vanligt (vi är helt, fullkomligt sålda på den leken, inte bra). Vi märkte snabbt att det var svårt att tänka i nya banor. Deb tog som vanligt: George Clooney, Noomi Roskilde och jag Halle Berry.
Sen kan man ju skratta åt att Debora skrev opiumbuske (växt på O) och jag skrev bl.a. Olga, Siv, Beatrix, Nancy och Pamela på tjejnamn... Jaja.
Vilka fina va
"Where the wild things are"
Jag minns den tiden jag byggde kojor och jag önskar att jag hade kreativiteten och tålamodet för att göra det än.
Oftast vände jag upp och ned på halva mitt rum, vände ned bokhyllan, drog fram alla filtar jag hittade i mammas skåp (oj, oj, mamma blivade icke glad här) och letade länge efter tyngder som skulle hålla tygerna på plats. Jag förberedde med böcker, fika och inredde insidan så länge att när jag tillslut skulle avnjuta kojan innifrån hade jag redan tröttnat på den.
Vissa gånger jag satsade jag stort med att gå ut och använda mig av naturens eget material. Pinnar som stomme, mossa och granris som tak och harsyra som mat. Ja, jag minns särskilt en gång när jag byggt en sådan här koja, då hade givetvis Hela familjen varit sjukt elaka mot mig och jag inbillade mig verkligen att jag skulle kunna stanna i den där kojan med min harsyra och koda som mat, för alltid ("då skulle de andra verkligen få se vad jag gick för!!!!")
(P.S. Drömmen och visionen man hade var ju alltid att det skulle se ut som på bilden till vänster.)
Oftast vände jag upp och ned på halva mitt rum, vände ned bokhyllan, drog fram alla filtar jag hittade i mammas skåp (oj, oj, mamma blivade icke glad här) och letade länge efter tyngder som skulle hålla tygerna på plats. Jag förberedde med böcker, fika och inredde insidan så länge att när jag tillslut skulle avnjuta kojan innifrån hade jag redan tröttnat på den.
Vissa gånger jag satsade jag stort med att gå ut och använda mig av naturens eget material. Pinnar som stomme, mossa och granris som tak och harsyra som mat. Ja, jag minns särskilt en gång när jag byggt en sådan här koja, då hade givetvis Hela familjen varit sjukt elaka mot mig och jag inbillade mig verkligen att jag skulle kunna stanna i den där kojan med min harsyra och koda som mat, för alltid ("då skulle de andra verkligen få se vad jag gick för!!!!")
(P.S. Drömmen och visionen man hade var ju alltid att det skulle se ut som på bilden till vänster.)
Tjuvlyssnat.se
Dagens Citat
"Vi är ögonblickets fångar" -Johnny Foglander
"Det som fångar dig fångar din uppmärksamhet" -Sten Nilsson
"Låt inte skuggan av din bakgrund hålla dig kvar i mörkret" -Ulf Ekman
"Du kan inte hindra sorgens fåglar att flyga över ditt huvud men du kan hindra dem från att bygga bo i ditt hår" -Martin Luther
"Det som fångar dig fångar din uppmärksamhet" -Sten Nilsson
"Låt inte skuggan av din bakgrund hålla dig kvar i mörkret" -Ulf Ekman
"Du kan inte hindra sorgens fåglar att flyga över ditt huvud men du kan hindra dem från att bygga bo i ditt hår" -Martin Luther
Dream a little dream
Nu skall jag gå dit. Dit där jag är trygg och finner ro. Där jag efter långa stunder av slit och kamp återigen kan finna kraft. Där ingen kan skada mig och mitt hjärta... 