REBECKA HÖRNQVIST

När jag vaknade imorse kände jag en känsla och det var om att man alldeles för lite lever i nuet. För när man inte tänker efter så tror man kanske ibland tror att man lever i nuets stund, och det gör man ju givetvis men alltså jag menar LEVER. Lever som i att njuta av varenda sekund som passerar en förbi, lever som i att sluta gå i väntan på att något annat bättre ska hända. Ja, jag blir ledsen på mig själv för att jag just bara väntar ibland... Jag väntar på att skolan ska ta slut så att jag kan få sommarlov, jag står på en busshållplats och väntar på att en buss ska hämta mig, jag väntar på att klockan ska bli när ett visst teveprogram ska visas, jag sitter som chaufför i en bil och väntar på att passagerare lillasyster ska anlända. Listan kan göras lång och därefter ändå förlängas med ytterligare väntestunder. Och det är märkligt att man inte inser att tiden på jorden är omätlig med den evighet som jag tror vi ska leva i. Så varför tar man inte sig i kragen och uttnyttjar varje stund av livet som Gud har gett oss här på jorden? I väntans stund ska man läsa en fänglsande bok, prata med någon man inte känner, lära sig något nytt om något, göra något för någon annan, göra något spontant och impulsivt, med andra ord: göra något där man känner sig levande. För det är just de stunderna man minns bäst och som man borde kalla sitt liv. Jag antar att man helt enkelt bara är för lat, självisk och feg... 

Visst finns det tid för vila och stunder där man helt enkelt känner sig nöjd med att bara vara, där man kan sitta i stillhet och förundras över hur en maskros tar sig upp igenom asfalten. Men det jag syftar på är de minuter eller timmar där väntan bidrar till otålighet, ilska, depression eller när de bara inte bidrar till någonting över huvudtaget. För att sitta och ödsla tid på Ingenting är som att kasta något mycket värdefullt i papperskorgen. Ja, det känns som att alla minuter som är oss givna är någon slags biljett, kupong eller peng där vi har en chans att uppleva något enastående, något som är på riktigt, något som är utöver det vanliga och när vi inte uttyttjar den så blir minuten bortkastad och kan aldrig återupplevas igen. Det känns ganska hemskt när jag tänker på det och när jag tänker på det ännu mer förstår jag att livet drar med sig många stunder av förseningar och väntetider och ibland är man ju till och med själv den som bidrar till någon annans väntan. Hur som helst borde man ändå ta alla tillfällen som ges till att göra något man själv skulle kalla värdefullt eller särpräglat. Lev!

Igår blev det En sen kväll hos Noomi med mången människor och en lång omgång Alias. Jag tycker Josefine var härlig när hon skulle förklara Orangutang.

- "Det är ett djur!"

- "Hmm... Jag tror den är släkt med katten..."

-"Ja, den springer jättefort också".

För övrigt kom vi på att man kanske kommer träffa på Pocahontas, eller Rebecka som hon senare bytte namn till, i himlen, Hur mysigt skulle inte det vara?

Kommer inom snar framtid. Jammie!

Under förra sommaren var jag något i stil med besatt av MGMT. Här är någon slags remix på Electric Feel med Justice. Länken till den riktiga Electric Feel musikvideon finns nedanför och den videon är bara HÄRLIG! 
Konsert med MGMT är 28/8 på Popaganda Festival i Stockholm.

http://www.youtube.com/watch?v=hUnHsc4l9ic&feature=related

All along the eastern shore, put your circuits in the sea
This is what the world is for, making electricity
You can feel it in your mind
Oh you can do it all the time
Plug it in and change the world
You are my electric girl

Ooh girl, shock me like an electric feel
Baby girl, turn me on with your electric feel

http://www.myspace.com/mgmt

Jag kom slutligen på vilken låt jag gått och lallat på i flera dagar.

En full och stor måne

En föråldrad medaljong

En örn/falk/stor fågel/rovfågel

Savannen i Africa

Luddiga och massiva moln

Katedraler

En tjock brun cigarr

En nyklippt och fixad fotbollsplan

Ett gammalt ånglokomotiv

En fullvuxen jättehäst

Flygvärdinnor

Flygplan

Några simpla bilder från helgen som var. I fredags var ju jag och Debbie hos Noomi i det ensamma huset och gjorde lite mat. Vi spelade en lek (behöver jag ens nämna namnet) där jag svarade Dvala när det var djur på bokstaven D och sen åt vi glass.
På lördagen åkte lilla familjen till ett fik nära oss och det var soligt ute. Eftermiddagen blev att åka till Stockholm med Sara B, Debra, Noomi och Therese. Vill bara säga: vilken förskräcklig bilparkeringsresa!!. Deras P-hus är som de larvigaste labyrinter jag stött på!! Nåja, Simme och Jeremia väntade på oss där och en trevlig kväll började. Vi fikade på ett bäst café och möttes av en minst sagt läskig och närgående man som nog egentligen kom för att sälja rosor men som pratade annat: "JAG SER... ett par klackskor, JAG SER ettparnätstrumpbyxor! Men det är egentligen inte det jag ser.... bla bla." Simme avsltuda fikastuden med att tappa ett glas med vatten, sen ett till och sen ett till! Hah.
I bilen hem blev det en högljud whitney houston singalong och därefter åkte vi och grillade mat i Sunnersta. Efter att Simme först lett oss in till dödsskuggans dal och påstått sig veta en perfekt grillplats, som aldrig verkade dyka upp. Kolsvart var det på stigen, fladdermöss flög över våra huvuden och det prasslade något förskräckligt i buskarna..
Nåja, trevligt i Sunnersta var det iaf.