Mitt Vittnesbörd

 
Under de senaste två åren ungefär har mitt liv varit väldigt pressat. Vi har fått barn och byggt hus vilket inneburit att min man varit borta hela tiden i princip. Vi bodde hos min svärmor de 10 första månaderna efter vi sålt vårt hus och just nu hyr vi ett hus av min svägerska. I vilket fall som helst, vad jag ville få fram är att omständigheterna varit tuffa sen en tid tillbaka och bara det att vi orkat detta är ett mirakel i sig. Men något speciellt hände i maj detta år som jag känner att jag vill dela, ett vittnesbörd som jag måste förvalta. 
 
Hela familjen låg utslagna i förkylning och min man hade till och med fått lunginflammation visade det sig lite senare. Min lilla Bonnie var bara två månader och vi var helt slut. Jag hade redan under lång tid, som beskrivet ovan, brottats med tankebyggnader som att "jag orkar inte mer" och liknande. Vilket förstås är helt förståeligt, Bonnie skrek ju sina tre första månaderna och utöver det hade jag två små flickor till att ta hand om utan min man till hands, dessutom i någon annans hem. Så ja, både kropp och sinne var på sparlåga. Och här tror jag att min fiende såg en chans att sänka mig totalt. Där jag var svag. Så jag minns då alltså den kvällen när de där tankarna blossade upp igen; "nu klarar jah inte mer" och "nu får jag nog en panikångestattack igen" (precis som den jag hade fyra år tidigare). Det var fruktansvärt att gå och lägga sig den natten men Gud var inte rädd. Han hade en plan hela tiden. 
 
Till saken hör då alltså att jag hade haft en dröm natten innan. Och det är här Gud kommer in. Han är så god. Han bereder alltid en utväg. Och han har alltid redan förberett en utväg innan stormen slår in. Denna dröm var väldigt mörk och slitsam, ja, det var precis så som jag föreställer mig att den andliga verkligheten skulle kunna se ut. Som att min själ var i en strid där jag bitvis bara minns suddiga jobbiga fragment. Men det jag minns klart var att jag stod i ett hus och såg mot en strömbrytare men på denna strömbrytare satt en stor svart spindel och i mitt hjärta bara visste jag att det var en tarantella. Sen minns jag hur jag stod i en korridor och i bortre änden ser jag en demon stå vänd mot mig. Han var stor och kraftig och hade horn på huvudet och han lös i rött, ja, för att han var så fruktansvärt vred på mig. Och där blev det en väldig strid och kamp mellan oss precis som om min ande var fullt vaken (Ef 6:12). Jag minns vad jag skrek och bad ut mot denna kraft: "jag är över och inte under" (5 Mos 28:13). 
 
Under den kommande dagen hade jag begrundade jag min dröm något. Jag tänkte på tarantellan och vad den står för (och jag läste lite om det på nätet), jag tänkte på mörkret och att jag inte kunde tända ljuset och striden med demonen var ju bara var det var helt enkelt. Nästa dag vaknade jag med noll energi. Jag kunde knappt gå. Knappt stå. Jag gick och lade mig på en gång efter frukosten. Och den här världen skulle kallat det för att gå in i väggen. Jag mådde väldigt illa och fick knappt i mig mat (jag fick tvinga mig med tanke på amninen). Jag sov mest. Nästa dag var likadant. Bara det att på morgonen föll jag ihop på golvet. Jag vet inte vad som hände. Det berodde nog mer på medvetandet och psyket än mina fysiska krafter men jag bara försvann från omvärlden. Det var fruktansvärt. På sjukhuset tog de prover och undersökte mig och jag minns så väl att jag i min panik och ångest fäste mina ögon på läkaren och inväntade svaret, hon sa: "vi kan inte hitta någonting!" Och då slog det mig på riktigt; den där drömmen...
 
Vi åkte hem och jag fortsatte sova. Alla som gått in i väggen vet hur detta tillstånd känns. Det är svårt att beskriva. Jag kunde knappt titta mig i spegeln. Det darrade och brann på insidan. Magen värkte av oro. Det värsta var att tänka: "när kommer detta ta slut, håller jag på att bli psykiskt sjuk?". Det är utan tvekan det värsta jag någonsin upplevt. Totalt mörker och total desperation. Men på tredje dagen (fast det kändes mer som 3 långa dödsmånader) kom vändningen. 
 
Min älskade svärmor gick ute och vaggade bebisen och bad för mig (som många gjorde i denna situation) men i det ögonblicket, utan att jag visste något om hennes böner bara reste jag mig i sängen och det var som att en polett föll ner: "jag behöver inte ta det här." Det bara reste sig på insidan av mig och jag ställde mig på mina fötter och deklarerade min seger över satan. 
Jag ropade precis som i drömmen att jag är över och inte under, huvud och inte svans. Jag sprang ner för trappen till 
svärmor och vi ropade tillsammans. Jag bara rös i hela kroppen och det var som att hela atmosfären skälvde. Och jag kände så tydligt
hur kraft kom tillbaka i min kropp på en gång. Illamåendet försvann och jag blev helt bra där och då. Jag bara vet att ljuset bröt fram i mörkret. Jag jubalde och förundrade mig över Guds makt och jag insåg på djupet hur mycket mer verkligt det osynliga är! Guds rike alltså! Det är så verkligt! (Kol 1:16, 2 kor 4: 18). 
 
Som ofta försöker fienden tränga sig på igen men vet ni, det går att hålla stånd mot honom! Det upplevde jag de dagarna efteråt. Jag vann striden, i min Herre Jesus Kristu namn! Gud förnyar vårt sinne och hjälper oss att bryta ner tankebyggnader som reser sig upp mot kunskapen om honom där det behövs, för man kan inte gå runt och tänka nedbrytande tankar som jag gjorde, och sen är han nådefull till vi når fullheten. När vi är svaga är vi starka för då kan han fylla på mer av sitt goda! Förstår ni mina vänner!!!! Det är kraft i hans namn! Hans blod har krossat allt som är av ondo! Och 
en sak till, när fienden försöker trampa ner dig vet om att du är viktig i Guds rike! All ära till Jesus..
  

A livling witness




A hope and a future

”Den dagen skall de döva höra bokens ord och de blindas ögon se ur dunkel och mörker. De ödmjuka skall få allt större glädje i HERREN, de fattigaste bland människor skall fröjda sig i Israels Helige. Det är förbi med våldsmännen, det är slut med hånare. Alla som ville det onda skall utrotas, de som genom sitt ord kom en människa att synda, som snärjde den som skulle skipa rätt i porten och åsidosatte rätten för den rättfärdige för ingenting. Därför säger HERREN så till Jakobs hus, han som befriade Abraham: Jakob skall inte mer behöva blygas, hans ansikte skall inte längre blekna, ty när han, det vill säga hans barn, ser mina händers verk ibland sig, kommer de att hålla mitt namn heligt. De kommer att hålla Jakobs Helige helig och bäva för Israels Gud. De som gått vilse i anden skall få förstånd, de missnöjda skall ta emot undervisning.”

‭‭Jesaja‬ ‭29:18-24‬ ‭SFB14‬‬
Pic via Pinterest 

Highest form of worship

(Egen bild)

The visable movement of the invisable God


Pic via pinterest

Forever worship you

Tänk att det kommer en dag när jag ska prisa Gud i alla evighet! Även fast jag älskar att lovsjunga Gud nu mer än jag någonsin gjort förut så kan det ju ändå dra lite i ens sinne och tankar. Till annat. Allt annat som ropar på en. Och man kan få svårt att koncentrera sig. Eller så tycker man inte att man känner något speciellt liksom. Men tänk att en dag så kommer ens ande att bli helt befriad från kroppen och köttet och helt finna meningen till sin existens. Och framför allt, Gud kommer befinna sig där alldeles framför en utan några som helst hinder i vägen, i all sin härlighet. Det finns ju bara en reaktion och konsekvens av den upplevelsen! 

Man kommer kanske aldrig fullt ut förstå vad det verkligen betyder att prisa, lovsjunga och ära Gud förän man väl är där framför hans tron. Och då ska dom orden få uppfylla sin betydelse i sann mening! Wow! Tänker faktiskt på den sången med Mercy Me - I Can Only Imagine. Vilken text alltså: "Surrounded by your glory, what will my heart feel? Will I dance for you Jesus or in awe of you be still? Will I stand in your presence or to my knees will I fall? Will I sing hallelujah? Will I be able to speak at all?".




We were never meant to walk this road alone


Fri från sticket i samvetet...

Förut, när jag inte kände Jesus som jag gör nu hade jag ofta dåligt samvete vad det gäller tron. Det kom smygande när ord som bibelläsning, bönekammare, och söndagsgudtjänst kom upp. Och jag kände mig ibland ovärdig hans gemenskap och beskydd pga de synder jag begått under dagen. Som om jag behövde förtjäna sånt. Och Jesu återkomst ska vi inte ens tala om! Oj, vilken ångest! 

Men nu känner jag honom och just därför har mitt hjärta begripit att det inte finns någon fördömelse för den som är i honom. När man umgås med Gud som med en vän, och bekantar sig med honom förstår man ju faktiskt hur han är och man förstår vad Jesu död på korset innebär (offret är fullständigt vitalt alltså)! Jag är totalt fullkomlig i hans ögon oavsett vad som händer!! Jag är fri från allt vad ont heter! 

"Låt oss därför med uppriktigt hjärta gå fram i full trosvisshet, med ett hjärta som är renat från ett ont samvete..." Hebr 10:22

Pic via Pinterest


Jesus


Jesus älskar mig så obeskrivligt och han har totalt gripit hela mig och mitt hjärta. 

Bethel - We Will Not be Shaken

 Bethel Church har kommit med ett nytt album. Det är väldigt väldigt bra. Inte bara för att musiken är ljuv men också för att Jesus känns mycket nära när man lyssnar.
 
 

There is grace


Christ alone


Pic via pinterest

Att se Gud på tronen

Ibland när man ber är det skönt att kunna ha en bild inom sig vem det är man talar med och till. Alltså det kan bli så diffust om sinnesbilden är alldeles blank. I varje fall för mig. Speciellt om jag bara vill lova honom framför hans tron. Självklart kan man ju låta tankarna vandra kring skapelsens skönhet och alla de verk han gjort men jag menar just bilden av Gud som person nu. Den där personen som bor där ovan och sitter på en tron. Vem är han liksom och hur ser han ut? Hur ser min Gud ut? För mig har det "hjälpt" mycket att läsa om hur Gud beskrivs i bibeln. Såklart! Jag lämnas med sådan gudsfruktan efter varje av dessa ord jag läser och det riktar min bön och mitt lov åt rätt håll.
 
"...han, den salige, den ende Härskaren, konungarnas Konung och herrarnas Herre, som ensam är odödlig och bor i ett ljus dit ingen kan komma, och som ingen människa har sett eller kan se." 1 Tim 6:15-16
 
"När han fnyser strålar det av ljus, hans blickar är som morgonrodnadens ögonlock." Job 41:9
 
"Genast kom jag i Anden, och se, en tron stod i himlen och någon satt på tronen. Och han som satt på den såg ut som en sten av jaspis och karenol, och en regnbåge som en smaragd omgav tronen." Upp 4:2-3
 
"I det år då kung Ussia dog, såg jag Herren sitta på en hög och upphöjd tron, och släpet på hans mantel uppfyllde templet. Serafer stod ovanför honom, var och en hade sex vingar: Med två täckte de sina ansikten och med två täckte de sina fötter och med två flög de. Och den ene ropade till den andre: "Helig, helig, helig är Herren Sebaot, hela jorden är full av hans härlighet. Rösten från den som ropade fick dörrposterna och trösklarna att skaka, och huset blev uppfyllt av rök." Jes 6:1-4
 

Todd White

 
Denna man har verkligen fått tag på Guds kärlek, hör bara på frukten i hans liv!

6 min med Todd White