REBECKA HÖRNQVIST

Jag väntar på att få se komet ISON. Idag kommer den att runda solen och OM den överlever hettan kommer den förmodligen sen bli observerbar med bara blotta ögat. Den blir synlig igen omkring 10e december men  den16e kommer fullmånen störa med sitt ljus. Absolut störst chans för denna observation blir då 26e december när den är som närmast jorden.

 

Den kommer synas i väst/nordväst kvällstid och har man ett teleskop eller en fältkikare förstärker det upplevelsen. Men man får inte ha för höga förväntningar. Vädret kan vara dåligt, månen kan störa eller så kanske den inte ens har klarat solpassagen.

 

Sen får man inte missa de två kommande meteorskurarna här näst, Geminiderna den 13e dec och Quadrantiderna den 3e jan. Båda regnen kan komma att leverera upp till 2 stjärnfall i minuten.

Inom alla dessa många sociala medier är den stor, jakten på framgång. Den drabbar oss nästan allihopa. Just önskan om att bli stor. Om att få så många likes, läsare, följare, kommentarer etc., som möjligt. Det har ju blivit så lättillgänligt idag och man ser t.ex. allt fler med flera tusen följare på instagram. Ibland kan man ta till att hashtagga onödigt mycket på varje bild och skriva saker i stil med likeforfollow, followforfollow, please follow... Men vad blir dessa siffror värda när alla tillslut har 5000 följare? Givetvis finns det många som är värda att uppmärksammas men tyvärr försvinner ju de lite bland alla andra nu. Sorgligt nog...

Och en annan sak, är det verkligen här vi söker vår bekräftelse? Är det på dessa community'n vi försöker bli älskade och uppskattade? Blir vi nöjda när äntligen fått 1000 läsare eller 200 likes eller kommer vi bara vilja ha mer? Tycker vi själva att det i grund och botten är beundransvärt att man exempelvis köpt en ny ljusstake från Svenskt Tenn? Jag ställer dessa frågor även till mig själv. Mitt svar har hittills varit att gränsen för uppriktigt intresse och egots självförverkligande ibland tycks vara väldigt suddig...

 

 

1. Säg till i luckan på en "drive through" att du ska ta med dig maten.
2. Lämna kopiatorn inställd på 99 kopior, förminska 200%, extra mörk och A3- papper.
3. Öva på att låta som ett modem eller en fax
4. Visa att ett samtal är slut genom att hålla händerna för öronen.
5. Låna en bok på biblioteket och skriv hur den slutar på första sidan.
6. Bestäm möten den 31 september.
7. Klipp gräsmattan med en sax
8. Sjung med på operan.
9. Tugga på pennor som du har lånat.
10. Berätta för dina vänner 5 dagar i förväg att du inte kan komma till deras fest eftersom du har huvudvärk.
11. Sitt framför ditt hus och rikta en hårtork mot passerande bilar för att se om de saktar in.
12. Ljug uppenbart om enkla grejer i stil med vad klockan är.
13. Informera andra att de bara existerar i din fantasi.
14. Repetera följande ordväxling tjugo gånger: "Hörde du det där?"
    "Vad då?"
    "Glöm det, det har slutat."
15. Börja alla din meningar med "ooh la la".

 

 

Hmm, man fick 20 min för sig själv. Pff!!! Tack för det livet! Pay me back later.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har aldrig varit ett stort fan av julen. Konstigt, tycker många. Och jag kan nog inte riktigt sätta fingret på varför heller. Kanske är det för att jag har haft lite svårt för det där mysiga gulligull som uppstår kring jul. Och på senare år tycker jag det har blivit alldeles för mycket av julen så man nästan mår illa på självaste dagen. För att inte tala om julklappsyran!

 

Men! Nu är jag vuxen och har insett att jag gör julen till det Jag vill! Och det bästa av allt, jag gör julen till det jag vill att mina barn ska få växa upp med. Med denna insikt kommer här lite julinspiration.