2 Crazy Monkeys!











(P.S Viktoria, du är den vackraste jag känner.)

Michael Jackson - Rock With You


dalmasröf

Denna lördag, lördagen innan och lördagen innan det också, har slutat i Lekstund. Ytterst trevligt måste jag få säga. Alla tre gånger har vi lekt land&stad och himmel vilken bra människa som kom upp med den idén. Roligast var ju den senaste gången när Joel hittade på en egen skådespelare och ingen märkte det, plus alla hans mumrikar. Eller det faktum att vi så många gånger mumlade fram våra svar när vi inte riktigt var säkra på hur det uttalades eller om det ens fanns överhuvudtaget... Så löjligt roligt. Förresten så var baklänges-leken riktigt trevlig av Noomi där.

Jag kan dock inte sluta fundera på djur på Y, det har drivit mig till vansinne de senaste dagarna. Stod med några vänner häromdagen då jag plötsligt trodde mig ha kommit på det, jag utropade: YRSLOK. Vad jag menade var ju givetvis myrslok, men Nej Nej, jag har väl inte dyslexi heller (inget illa menat maria). När jag kom hem igår samtalade jag med lillebror om det och han upplyste mig om att man kunde skrivit YNGEL. Hör ni det nu, Noomi, Rodde, Tessan, Sandra o allihopa! Hah! Och förresten så tror jag visst att man kan räkna Cypern som ett land men äh, jag säger bara Mamma Mu och Ashton Kutcher!

(P.S idag har jag haft min blogg i två år och fem månader tihi)

We Might As Well Be Strangers



Man tror att man känner dem
Att allt alltid kommer vara detsamma.

Man tror att man vet vad dem vill
Att man alltid kan lita på deras ord.
Man tror att  man känner deras tankar
Men ack så man misstar sig.
We might as well be strangers.


Det är sorligt vad besviken man kan bli på dessa jordsliga varelser.

Och kanske allra mest på sig själv, för att man lät sig förblindas...




Slask ger mask!

 


-Hmm... vad är det jag ser?

- Nej, juste. Ingenting, för all SNÖ ÄR IVÄGEN. Far och flyg alltså! Det är minsann inte alls lika trevligt nuför tiden som när man var en liten barn. Öh, man blev typ överväldigad när man sent i november såg de stora flingorna singla ned från himmlen. Då gjorde man snöänglar så att man blev blöt på hela skinnet, snögrottor som man aldrig fick gå in i för mamma och så hällde man över lite sand på snön och mumsade i sig gröten(och då fick man ju mask i magen) . Man frös antingen fossingarana eller fingrarna av sig men oftast båda två, man började på snögubbar som man aldrig orkade göra klart och susade så fort i pulkabackarna att man fick hjärnskakning. Och detta tyckte man var uppriktigt roligt...


Åh, jag hör ju själv vilken pessimist jag är men det är bara för att jag inte gillar att snön kommer precis just nu. Allt det som fräscht och coolt med vintern översköljs med de fasansfulla konsekvenserna. Blöta sockor, alltid kallt, bedrövligt grått och dystert, kan ej gå i rask takt för då ser man inget pga flingorna som piskar en på ögat , slask och plask och mask. Vem vill ha det? Nej, juste det var väl det jag misstänkte.


(P.S. Jag valde den värsta bild jag kunde hitta.)

Flyga Flygplan

                       

Vahetere nu igen, jo att... Det här är nog det bästa jag gjort i mitt liv faktiskt, eller det står högt på listan i varje fall. Och när jag känner mig ledsen brukar jag spana på mina bilder från detta, då kan man bli gladare. Hoppas du osså blir det (hah , som att :P). För såhär äre mine vänner:

"Life can show now mercy. It can tear your soul apart. It can make you feel like you've gone crazy..."
"Life can be strange, good and bad in so many ways. And in times you will find that things aren't always what they seem"

(P.S på sista bilden vill man krypa ut o lägga sig o sova middag. Luftigt och trevligt, eller så äre typ ingen luft alls faktiskt!)

2november

Okej, var inte detta bästa kvällen på länge eller vad... haha.
När har man skrattat och gråtit så sjukt mycket på samma kväll?
You are much too lovely ladies, and so is He!


                     

                                                  

Isn't He Lovely



Alltså se på honom, lyssna på honom. Mami! Han Är mysig, speciellt i början av klippet (hon är inte heller helt illa). Stevie rör sig liksom nästan alltid så härligt skönt när han uppträder för att inte tala om hans helt älskvärda tänder och läppar. Jag har sett det där klippet säkert 15gånger och varje gång sitter jag och ler för mig själv, man blir bara glad förstås. Mmm... han är en såndär människa man bara önskade att man kände, att man träffat, att man sett. Fy skam på oss för att vi inte gick på hans konsert! Det var uselt gjort, speciellt när vi visste om det sedan långt tillbaka och när han dessutom är bäst! Yes sir, han har kännts/känns/kommer kännas som en av mina bästa artister tror jag.

Om man vill lyssna på Stevie så man blir lite mer glad - ebony eyes, that girl
Om man vill lyssna på Stevie så man blir inte lika fullt så glad - joy inside my tears, overjoyed

Kanske lite sevärt...