REBECKA HÖRNQVIST

Det var i helgen vi flyttade. Skönt att det är klart känner jag. Man har ju haft halsfluss hela helgen. Så det var ett bönesvar att vi fått så mycket hjälp med allt.

Mitt i detta vinkade vi i måndags av min familj som åker till Californiaaaaa i två veckor. Man är hyfsat avundsjuk och så undrar jag hur jag ska klara mig utan dom...

På återseende! Om mitt 3G nät tillåter vill säga (kaos utan internet!!!! :p).

Här sitter jag i min säng med en svettig Chanel sovandes i famnen. Ganska mysigt kan man tycka men just nu hade jag hellre velat sova. Hur mkt har jag inte varit vaken inatt redan? Har jag sovit något överhuvud taget undrar jag...

Det är typiskt att barnen ska vara sjuka och bökiga under denna hektiska tid i livet.

Det är tufft att vara mamma nu. Tårarna är nära och orken är knapp. Men jag väljer ändå, idag igen, att älska min familj ännu mer, att sätta den före allt annat och att se den som den största gåvan i livet. Dom är det finaste jag har...

Just när barn nr 1 somnat vaknar barn nr 2. Det är livet med två barn. Undra hur det är med tre. Eller fler!!? I vilket fall som helst fick lillnorpan hänga på och känna in dom nya köksstolarna. Det blev några vita Eames replikor med valnötsben. Nästa gång kanske det blir original men dessa är jag tveklöst nöjd med. Chanel verkar också gilla dom :).

Här sitter jag på min moders balkong med Chanel medan mamma och Lemonie är ute och gungar. Skön vila efter en bökig morgon!

Vilken ypperligt bra dag!! Lemonie har badat i solskenet, jag har bestämt att börja läsa en bok (stort för mig:p) och så har vi haft min mor på besök också. På allt detta står bio på schemat härnäst. Mjau!!! Jag och Jem med några vänner och noll barn. Väldans trevligt!

Tills dess får Chanel fortsätta hänga på min höft. Där hon har funnit sin absoluta favoritplats i livet. Att ligga en sekund i babygymmet? Oh nej!! Påfrestande ibland men ganska mysigt att hon vill vara med mig :).

En del dagar blir jag tagen av Guds faderliga kärlek och styrka. Jag finner tröst och hopp. Men idag är en sådan dag jag helt enkelt förundras av hans storhet. Gud är mer än en snäll farbror som sträcker ner sin hand från himlen. Det grundar jag på ett av mina favoritkapitel - Job 38. En bit återskriven här...

"Where were you when Iaid the foundation of the earth? Declare to Me, if you have and know understanding.

Who determined the measures of the the earth, if you know? Or who streched the messuring line upon it?

Upon what were the foundations of it fastened, or who laid it's cornerstone, when the morning stars sang and all the sons of God shouted for joy?"

En sak ska man veta innan man skaffar barn och det är man får vara beredd att uppoffra allt för deras/dennes skull. Att ens egna behov ofta hamnar långt långt efter. Egen tid?!?? Njaaaa, det är nog inget man kan räkna med i första hand. Man får vara glad om man kan gå på toa i fred!

Hörs min något bittra stämma i detta? Det kan vara för att just fick dra hem från tjejträffen nere på stan, lika snabbt som jag kom. Chanel var inte nöjd på långa vägar och då är det bara att hålla gråten tillbaka och gå mot bilen. Gud vare mig nådig...