REBECKA HÖRNQVIST

Efter en lång dag kom jag hem, gick in på mitt stökiga rum och kom på att jag behövde ett speciellt gammalt papper. Jag tänkte att jag bara snabbt skulle kolla igenom några lådor. Men då inträffade det som alltid sker när man börjar kika bland gamla grejer, jag fastnade bland foton, vykort, teckningar och dagböcker. Tiden rusar iväg och man kommer på sig själv sittandes på golvet med famnen och golvet fullt av nostalgi-framkallande saker.

"Det var kallt och det blåste mycket men jag kände mig på något vis harmonisk och stämningsfull. Plötsligt ringde det på hans telefon. Jag började sakta backa bakåt. Han la på och vi stod ifrån varandra på långt avstånd. Vi bara tittade. Det blev sådär "mystiskt lugnt" som det aldrig blir med någon annan..." -Från en gammal dagbok

I fredags bjöd Emelie med mig till Sthlm. Vi köpte för mycket kläder och missade två tåg hem på grund av det.
På lördagen var jag barnvakt hela långa dagen.
Idag har jag varit med Emelie i studion och fotat.
Det har varit en helg med lite sömn men med mycket glada skratt.

"Baby, take off your cool
I wanna see you, I wanna see you
Baby, don't be so cool
I wanna see you, I wanna see you

Baby, take off your cool
I want to get to know you"

Idag har jag fikat. Jag har också ätit sånt där lakrits pulver. Mamma säger att vissa aldrig slutar vara barn.

Jag har dessutom sett The Godfather I idag. Det var min första gång. Den är bra tycker jag. Det finns många behagliga scener i den. T.ex. när Don och hans barnbarn leker bland tomatplantorna och när Michael gifter sig med Apollonia. Det finns givetvis många hemska scener också men dock inte mindre intressanta för det. T.ex. när Jack Woltz vaknar med ett hästhuvud i sin säng.

På något vis påminner den mig om Scarface. En Al Pacino som i början av filmen inte är involverad i "branschen" alls. Man tror att han aldrig kommer bli så brutal som The Master själv (iofs. gillar man ju Don Corleone ganska mycket). Men det slutar med att han blir överhuvud och kanske till och med ännu mer känslokall och obarmhärtig...

Two dearest birds have said goodbye

They are brave and dare to fly

Ett inlägg som skapades när jag insåg att jag har bedårande vackra hjärtevänner.

Käre dagbok!
Idag har jag levat i 22 år och jag har fått paket. Jag fick bland annat ett akvarellblock så att jag kan börja måla igen. Fast egentligen så gillar jag ju inte att måla, eller jo, när det blir bra förstås. Jag känner att målandet får vänta lite grann för nu ska jag i alla fall åka hem till min kompis. Hon heter Maria och hon är snäll tycker jag. Rebecka och Michael ska också dit. Det är fint att man har några vänner. För en sak har jag i alla fall lärt mig och det är att man inte kan ta någon för givet. Livet är skört och jag ska försöka bli bättre på att uppskatta alla som finns nära mig. Jag ska vara snäll. Because you're worth it (u too chocolatekanin)!

På sådana här dagar ska man ha något vist att säga.
Man ska ha funderat över vad man lärt sig under året som gått.
Men ju fler dagar som går förbi desto mer förvirrad blir jag.
Ju mer jag upplever desto mindre förstår jag av livets oändliga djup.

Det här är en dag som vilken annan dag med samma problem som igår. Jag kan inte lura mig själv längre...