REBECKA HÖRNQVIST

Idag åkte jag till öppna förskolan i Årsta som givetvis var stängd. Det är ju sportlov den här veckan! Suck! Så jag åkte vidare till Debora med kaffefika för att hälsa på lite. Väl där insåg jag att hon har så mycket "inne" inredning. Stubbe till sidobord, tavlor med Hagedornhagen motiv (målade av mig), Rörstrand servis, Svenskt tenn kuddar och lite annat. Schysst bruden!

 

 

Jag tycker det är så skönt när folk på bloggar, insta och FB visar upp sina operfekta sidor och tillvaror (böjning?). Det är en sådan avskyvärt pressad atmosfär i våra kretsar. Givetvis inte i alla och inte hela tiden men den är oundviklig att missa. Kanske är den mest förekommande bland oss kvinnor.

 

Tonårstjejer har antagligen stört press på utseendet. Och hos de unga vuxna verkar de handla om en fantastiskt svårstigen karriär, en hejdundrande mammaroll eller om andra avundsvärda antaganden. Man ska helst vara bra på allt. Gärna enterprenörskap, välgörenhet, konst, sång, mode och andra estetiska talanger. Och glömde jag säga att man ska vara extraordinärt snygg också?

 

Säg nu inte: det är inte fel med talanger, vackert utseende eller kunskap. Nej, självklart inte. Men det hur det används och visas upp som blir så rubbat. Och jag tycker verkligen det är en hårfin gräns för när yttrandet blir värdigt och för när egot bara genomsyrar alltihopa. Jag får väl helt enkelt gå till mig själv och fråga vilka mina motiv är...

 

Igår morse kom Jeremia på att han var tvungen att åka till jobbet vid 05:30 och sen kom han inte hem förrän 19:00. Lite trist planerat så där på alla hjärtans dag. Men sen ringde i alla fall Maria T och erbjöd barnvakt så vi fick äta middag tillsammans på kvällen. Så roligt med en liten stund tillsammans. Jag tänkte lägga upp lite bilder från igår senare idag, när jag orkar...

 

Idag har jag läst igenom min sjukvårdsjournal. Igen. Det är så roligt att dessa blivit så lättillgängliga nu. Man behöver bara(!) ordna e-legitimation på landstingets hemsida och sen är det bara att vraka. Man kan se alla sina inbokade tider, recept och givetvis Journalen. Så nu har jag läst igenom min förlossning och anteckningarna om när jag fick barnsängsfeber efter det. Synd att man bara fattar hälften av alla medicinska termer och måste googla varannat ord... Men tillräckligt intressant ändå!

 

Jag har ju ett slags behov av att skapa och vara kreativ men jag är också fruktansvärt pedantisk och självkritisk, och det är ingen bra kombination. Och nu bara Måste jag göra någonting till imorgon, Och tiden tickar. Nåväl, pinterest får bli min räddning på inspiration och hjälp idag.

 

Igår var min moder och broder på besök. Bara att någon kikar in en liten stund gör så mycket. Det känns att man har gjort något. Ibland kan till och med endast tanken på att åka ut en sväng förändra humöret. Det är väl nutidens rastlöshet som gör sig hemmastadd. Förr i tiden var man minsann inte lika orolig i sinnet över att bara vara hemma. Nåväl...

 

Idag ska jag korrekturläsa en text som min man ska använda på deras hemsida. Detta får mig att känna mig viktig och behövd. We all need it! Sen ska jag skicka några "viktiga" mail. Wow! Det är inte varje dag man gör det... För övrigt blir det att ta hand om min sjuka dotter och samla på mig fler härliga bilder till min lilla bildbank.

 

Huh, idag är jag lite oinspirerad. Inte totalt deppig men bara vilsen och något tom sådär. Lemonie är fortfarande sjuk och gråter mest under sin vakna tid. Hum...

 

Jag känner mig så ohärligt vinterblek och otränat sliten

Imorse var det trögt. Jag var måttligt trött och ganska deppig sådär. Det skyller jag på graviditeten. Sen på eftermiddagen skickade vi vår pärla hem till mormorn hennes och vi fick lite tid hemma tillsammans. På min mans initiativ gjorde vi cake pops. Han gjorde några med turkisk peppar i men de blev så fula så de får inte vara med här (förlåt älskling).

 

Idag är en lång dag. Jeremia kommer vara borta ca 12 timmar och det känns segt just nu. Man går och räknar ner timmarna och försöker uppehålla sig själv och barnet bäst man kan. Det är inte lätt. Det mest spektakulera som skett idag är ju att Lemonie kraschat en glaslykta och att vi satt upp armeringsjärnet. Wow!

 

Jag sitter och funderar på bröllopstackkort, på hur de ska se ut. Har precis fått två redigerade foton som ska användas till det men resten är ganska oklart. Och inte hjälper det att jag lider av någon slags hemsk beslutsångest. Det var faktiskt rent utav trist och jobbigt vissa stunder under bröllopsplanerandet. Vad ska man välja halloj?! Tänk om jag ångrar mig? Nej, jag har bestämt nu att det inte är någon idé att gräma sig över sina val. Det blev bra tillslut.

 

Något jag utan tvekan är nöjd med är att jag har packat ihop allt så snyggt och gjort en ordningsriktig flyttbox så här i efterhand. Det känns så fräscht och bra i mig. Vad är bättre än ordning?

 

 

 

Nu när jag är så vedervärdigt trött om dagarna passar jag på att läsa och lära. Så just nu har jag läst på mig lite om badrumstrender. Detta är ju för att jag vill kunna impa lite på min man när han kommer hem. Han är bl.a. VD (läs stolt fru) för en byggfirma och vad är väl inte mer aktuellt då än en fruga som har koll på nya inredningstrender.

Naturmaterial

I lördags hade jag styrt upp brunch på Radison Blu med alla gamla tjejkompisar från skolan. Jag åt pannkakor i mängder och hade verkligen svårt att slita mig därifrån vid 15. Efter det firade vi i familjen Josef som fyller år på onsdag med att äta och fika på stationen. Vilken festlig dag liksom!

 

Och igår blev det städdag eftersom mäklaren kommer hit idag och tittar på huset som skall säljas. Men som belöning efter att ha städat blev det en tur till Barkarby outlet. Dock var det bara Lemonie som gick hem med ett inköp därifrån.

 

 

 

En vacker soldag som denna är jag så trött att jag vill gråta. Jag vill så gärna sova lite. Lemonie hänger kring mina ben hela dagarna och bara gnäller. Inte är det väl med flit hon gört, kanske har hon en ond tand eller något men mina krafter räcker inte någon vart!! Så jag får utbrott på henne och ber henne göra något annat än att dra i mig. Och strax därpå får jag dåligt samvete. Hon kan inte hjälpa det...