Juste..


Varför är det ibland så svårt att få ner sina tankar på papper. Man har så mycket funderingar och åsikter
som irrar omkring i hjärnan men man lyckas ändå inte fullt ut beskriva dem med ord. Så fort man fattar tag i pennan stannar hjärnan, man blir tom och fantasin står plötsligt stilla. Jag tror att det är en konst att
kunna överföra funderingar till bokstavliga ord. Och det är just här som ordförråd kommer in i bilden. Det
är inte onödigt med alla de svenska-ord-lektionerna i skolan. Ju fler ord du har att välja på, desto bättre
kan du uttrycka dig. Juste, där satt den....!

hej

hej

Ja, titta vem man sprang in i på stan.
Jag, christer och holmen fick plötsligt syn på Mark Levengood efter en fikapaus med vännerna på stan. Där stod han utanför s:t per och såg lite vilsen ut. Jag och mina vänner sprang efter och detta kort fick bli ett litet minne. Sedan frågade han OSS om vägen till Akademiokhandeln med sin finska accent, ja det lät precis som på tv.... Jaja... Skoj, skoj...

El autobus...

88460-8

Åh, det här med bussar är ju ett kapitel för sig. Det är något som verkligen kan få människor upprörda och frusterade (och då inkluderar jag även mig själv). Speciellt nu när vintern börjar närma sig. Jag menar hur många gånger har man inte stått där i det blåsiga, kalla vädret och väntat länge, länge på en buss som aldrig tycks komma. För ni vet ju alla att tiden tycks gå långsammare än någonsin när man står där ute och ju oftare man tittar på klockan desto saktare verkar den röra sig. För att inte tala om väntan på försenade bussar som segare än någon annan. 
När man väl ser bussen komma blir man plötsligt medveten om den långa kön som börjar bildas. Den långa kön tycks då alltid innehålla en eller flera gamla pensionärer som aldrig lär sig trycka med busskortet och bidrar med väldiga fördröjningar i kön. Ibland har man riktig otur och då har man ett helt dagis med sig in i bussen. Ibland funderar man ju på om de bara finns med för att störa och irritera en. För de är minst sagt påfrestande!
Sen kommer ju förstås det här med sittplatser in i bilden, som kan vara riktigt knepigt. Antingen tvingas man sätta sig brevid någon främmande människa, vilket ofta känns väldigt obekvämt eller så blir man illa tvungen till att stå upp och tillbringa sin resa med flåsande andetag i örat och snuskiga andedräkter runt om sig. Och åh vad man kämpar med balansen för att inte ramla in i grannens stora famn. Balansen blir ju inte bättre för att man har massa väskor och kassar som man bara var tvungen att ta med sig den dagen.... Ja, det finns helt enkelt mycket eländiga situationer man utsätts för när man åker buss.