REBECKA HÖRNQVIST

Går jag in på Facebook ramlar de bara över mig, alla dessa upprörda och besvikna bloggar och artiklar, starka kommentarer, långa och heta diskussioner, förvirrade människor, starkt beslutna människor etc. Det angår Livets Ord först och främst. Och våra/deras röster hörs tydligare och starkare än någonsin förr. Jag kan själv bli förvirrad och ledsen trots att jag kanske inte uttrycker det så mycket på sociala medier (förutom här på min blogg då och då). I många människors ögon är jag tydligen lurad, blind, fånig och allt däremellan. Men... jag kan inte bli modlös för det. När det kommer till kritan blir jag nog inte ledsen för vad de tycker om mig eller om den kyrka jag gått och ännu går till. Utan det som berör mig är just det att genom allt detta så ser jag nästan ingen som skriver om Jesus. Ingen som går tillbaka till vad allt egentligen (borde) handar om. Jesus ÄR vägen, sanningen och livet!!! Och när man går nära Jesus lär man sig förhoppningsvis livets stora gåta; att älska, glömma och förlåta. Det hoppas jag för min egen del i alla fall.

 

Jag läser just nu en bok som heter Min tid i himlen av Richard Sigmund och det är perfekt för mig just nu. Jag önskar att alla hade en sådan bok till hands. Jag läser en verklig händelse om en man som fått uppleva himlen och Jesus. Jag måste bara fortsätta hålla ögonen på Jesus, lära känna Guds hjärta ännu bättre. Och hittills tar allt mig med storm. Ju mer jag erfar hans kärlek ju mer vill jag ha... Det bara upptar mer och mer av mitt fokus. Och det verkar det göra för en annan känd person också. Bono i U2. Jeremia visade mig det här och det gör mig glad när personer med så stort inflytande berättar om Jesus min vän.

 

AA

 

 

I sommar ska jag och Jeremia på ett bröllop där klädseln är "kavaj och midsommarkrans". Det känns jätteroligt tycker jag så jag kan inte låta bli att leta inspiration redan. Det passar ju bra mitt i denna vinteryra.

 

Nu har jag funnit en favoritlåt igen. Jag blir totalt lycklig när jag finner en sådan där underbar variant som bara får en varm i hela kroppen. En sådan låt som gör att man bara måste springa till Jesus och fullkomligt kasta sig in i hans öppna armar. Det finns ingen plats i världen som erbjuder den trygga och fridfulla känsla som där... Det här är en sådan låt för mig och jag vill bara lyssna på den om och om igen. Helst ensam med väldigt högt ljud. Och när jag gör det känner man ju bara: "Give me Jesus"!!!!!

 

Man får inte glömma att ha lite roligt ibland. Speciellt inte under sena kvällar när humorn är alldeles galen och spårad.

 

Här sitter jag och funderar över livet. Jag tänker på min kyrka, Livets Ord och min före detta pastor Ulf med fru. Jag kan inte undgå att nämna det eftersom det upptar många av mina tankar. Men jag måste nog undgå att skriva mycket mer än så för det kan vara osmart att uttrycka sig när det är många känslor i huvudet. Då kanske man får ta tillbaka det senare. I ordspråksboken i biblen står det: "den som har vett spar sina ord, en förståndig man håller huvudet kallt", och för min del är detta en situation där jag borde tiga :). Dessutom finns det gott om åsikter ändå just nu...

 

Men mitt i allt detta visade i alla fall min man mig en låt med en mycket fin text som bl.a. säger: Keep Your Heart On Jesus! Bra påminnelse.

 

)

 

Imorse gjorde jag och Lemonie ett busenkelt godis. Vi hittade en Marshmallow Fluff Strawberry-burk hemma och på baksidan av burken stod receptet. Detta går också att göra i micron.

 

Du behöver:

 

3 msk smör eller margarin

1 burk Marshmallow Fluff

ca. 10 dl rice krispies

 

Gör så här:

• Smält margarin i en kastrull.
• Tillsätt fluffet och sjud på svag värme i ca 5 min, rör om hela tiden.
• Ta bort från värmen och rör ner krispies flingorna.
• Häll upp i en smörad 30x20cm form.
• Forma smeten jämn med en spatel eller bakplåtspapper.
• Låt svalna och skär sedan i 2x2cm stora bitar.

 

Nu när våren närmar sig tänker jag på trädgård. Eller snarare drömmer. Om att jag skulle ha tid och ork att fixa en. Jag vill ha en uteplats så mysig att man jämt vill sitta där, och bara vara. Där man kan äta goda middagar med vänner och samtala ändå in på småtimmarna. Kanske lite som runt medelhavet där innegårdarna är främsta mötesplatsen. Ja, den tanken gillar jag. Även det exotiska växtlivet där. Alltså olivträd och citrus, cypresser och fikon m.m. Det mixat med lite marockansk inredning och växter i mörkgrönt, skirt rosa, silvergrönt och brunlila, det skulle bli bra på altanen.

 

Och så vill jag ha trädgård som är både lummig och definerad. Kontrasterna där emellan. Kanske högt gräs, frodiga träd och grönskande buskar med en tydlig plattgång som skjuter sig fram. Den ska leda till en gunga. En sådan där man somnar i efter att ha öppnat en bok.

Någonstans måste också ett hav av vackra blommor få finnas. Som jag bara kan gå och plocka av, utan att få dåligt samvete. Pioner framför allt. Ja, och så fortsätter tankarna. Man kan ju få drömma iaf och låta sig bli inspirerad.

 

 

Trött och glad är jag. Som fick en lugn kväll själv igår när jag bara kunde vila till lovsång men som dock fick kravla mig upp kl 05:30 imorse. Chanel tyckte det skulle va så. Och sånt är livet va. Och livet i helgen har sett ut så här ungefär.

 

Fredagen bjöd på biotopia och sällskap av min mor.