REBECKA HÖRNQVIST

Nu så här efter man precis fött sitt andra barn är ju kroppen inte riktigt som den en gång var. Det är liter mera... vad ska man säga, slapp? Och Jag passade ju dessutom på att fika lite extra under min graviditet, man var ju ändå tjock liksom och träning? Nej, det var ju farligt för barnet, så 20 extra kilon smög sig på. Det känns lite surt nu i efterhand när man inte riktigt repar sig lika fort som efter första barnet. Och jag har alltid varit ganska smal och vältränad så lite besviken är man väl. Eller ganska mycket. Ja, jag har till och med grinat i min mans armar om kvällarna och snörvlat fram: jag är sååå tjock!!! Hur kan du älska mig!!?? Men det är nog också sömnbristen som medverkat en smula de gångerna.

 

I alla fall så har jag nu infört en liten sockervila som faktiskt hållt i 6 timmar. Och planen är att börja träna så snart det gå (vi får se hur det går med en bebbe som äter varannan timme). Jag känner mig ändå peppad. För en fräschare, snyggare, starkare, friskare tid. Både hår, hud och naglar mår bättre. Och om träning inte skulle ge resultat på en natt av någon anledning kan man i alla fall klä sig snyggt och piffa till sig lite så där va.

 

Jag gillar verkligen den sunda tanken på att leva fräscht och hälsosamt. Inte som när jag var ung och joggade till jag kräktes eller gick direkt fram till knäckebröden på skollunchen. Nej, någon måtta får det vara. Vilket jobbigt liv!

 

Inspiration kanske

 Pioner. För att jag känner mig ganska tom idag. För att de livar upp en tuff tillvaro just nu. För att de är vackra helt enkelt.

 

Igår kom vi hem från Umeå där vi firat midsommar med Jeremias familj. Tillsammans är vi ca 30 pers och vi bodde tillsammans med 25 av dem. Väldigt mysigt och väldigt intensivt. Nu när jag är hemma inser jag hur tacksam jag är för båda mina familjer. Men jag är också väldigt trött och det är ganska skönt att vara hemma. Blev ju sjuk precis  innan vi åkte upp och bilresorna var ganska utmattande också. Var det inte Chanel som behövde rapa så var det Lemonie som fick ett av sina övertrött-utbrott och däremellan skulle det matas och servas. Yey!

 

Men som sagt ljuvlig midsommar ändå :).

 

 Igår tog min bror Josef konfirmation och det firade vi hemma hos oss med hela familjen samt mormor, morfar och Fredrik. Mycket uppskattat!

 

 

 

Idag stod det ett-årskalas på schemat. Vi välkomnades av ett urtjusigt fikabord under stora trädet i lekparken och vädret var inte heller att klaga på. Jag tror Lemonie stortrivdes (den stackarn har ju knappt upplevt en lekpark förr) för hon totalvägrade nämligen när vi skulle hem. Så trötta och svettiga men mycket tacksamma satte vi oss i bilen.

 

Och nu har jag precis klarat av min första läggning med barnen. Själv! De skrek i mun på varandra ett tag och jag sprang fram och tillbaka mellan rummen som en stucken gris utan att egentligen ha någon vettig plan på hur jag skulle gå tillväga. Men tillslut gick det... =)

 

Nu har jag äntligen fört över alla bilder från våra mobiler så det har blivit dags att sortera ut för framkallning. Det är bara 5289 stycken!!!!!!!!!!!!!! Det är alldeles för ofta typ 35 likadana bilder på ett och samma motiv, bara för att man skulle vara säker på att få det perfekta. Sjukt jobbigt ju! Mycket spill så att säga. Men bara att sätta igång... Det kan faktiskt bli lite roligt att se över alla gamla goda minnen. Speciellt från sommaren då man var brun, smal och fräsch men när jag väl är klar och har valt ut bilder så lär det väl hunnit tagits några tusen till att gå igenom

 

 

"...du grabbar febrilt tag i sambons ena skinka under natten i tron att det är bebis som är på väg att rulla ur sängen. Bebis ligger och sover gott i sin egna spjälsäng sedan 3 månader tillbaka..."

 

"När bajs är den enda kroppsvätska som motiverar ett omdelbart klädbyte för egen del..."

 

"När man känner en så stor tillfredsställelse över att få ut en jättestor snorkråka ur en liten bebisnäsa att man springer och visar upp den för barnafadern (som märkligt nog inte alls tycker det är lika fantastiskt :))!"

 

"När man hittar fjärrkontrollen i ett glas med saft"

 

"När man blir superlycklig över att den sedan två dagar försvunna toa-borsten hittades i plastdjurs-lådan och inte i någons säng..."

 

"När du kommer på dig själv med att sjung vimse imse spindel i duschen. När morgontv betyder Dora utforskaren."

 

"När du inser att du inte bara badat tillsammans med ettåringen utan också dennes ovälkomna bajskorv."

 

"När stora barnet sitter på toan och lilla på pottan och man själv funderar på om man kan hålla sig eller om det kan vara okej att morgonbajsa i duschen."

Nu är hon här! Vår andra dotter. Hon anlände 31 maj klockan 06:26 och vägde 3800gram och mättes till 49cm lång. Det enda väsentliga att säga om förlossningen är att det gick snabbt (4,5h) men att det gjorde lika ont för det! Men tillbaka till det ljuvliga i stället.

 

Bebisen, som ännu inte fått något namn av sina veliga föräldrar (eller egenligen veliga mamma), ligger just nu och sover gott i vaggan och Lemonie är hos mormor sin. Jeremia har tråkigt nog gått för att jobba en liten stund, med ett projekt som äntligen är klart imorgon men att bara vara hemma i detta lugn känns ändå ganska fridfullt. Lilltjejen sover mest och skriker nästan aldrig och Lemonie roas av någon med lite mer ork än jag. Jag saknar henne dock. Väldigt mycket! Kärleken till första barnet/barnen växer ytterligare, om det nu är möjligt, när man får ännu ett.

 

Jag tror jag måste gå och lukta på henne snart igen. Det är helt magiskt!