REBECKA HÖRNQVIST

Ligger i sängen och väntar på att min man ska komma hem så att jag kan få gå och duscha. Hur gör folk med den saken tänker jag? På dagarna har man ju barn hemma. Jag skulle ex. inte kunna låta L springa fritt i huset utan uppsikt. Och låsa in henne med mig funkar inte heller. Då leker hon med toalettborsten eller slänger ner prylar i toaletten. Nej, det får ju bli när mannen är hemma. Bara att vänta då...

Jag får väl passa på att bejaka sista tiden av min graviditet. Idag är det ju bara 6 dagar kvar och jag förväntar mig leverans snarast alltså. Mina många och täta sammandragningar är nog inget tecken, de har jag känt av länge men jag tänker att det har med genetiken att göra. Min mor har ju bara fött innan BF och L kom 4 dagar tidigt. Nog för att jag helst skulle vilja skjuta upp den där dagen men ut ska den ju ändå så låt det bli gjort nu då!!!

För övrigt vad det gäller gravven kan jag tillägga att jag har ständig halsbränna, måttligt illamående, foglossning, maaassa extrakilon, trötthet och mycket förvärkar. Men jag har sluppit huvudvärk, svullna fingrar och fötter, ryggont och yrsel. Känslomässigt är det ju berg och dalbana. Ett tag var jag riktigt deppig men nu känns det ändå bra och jag har börjat längta efter barnet. Det låter kanske konstigt men jag har nog inte gjort det innan, snarare tvärtom :/. Det kan bero på att jag redan har ett underbart barn. Sen är man ju lite rädd för hur man ska orka både förlossning och framtiden med 2 små. Så allt har verkligen inte varit frid och fröjd i kropp och själ. Men Gud är god! In till tidens ände skall han va mig nära!