Rebecka försöker skriva ett inlägg

Jag skriver och raderar.
Jag skriver nytt men suddar ut.
Jag försöker en tredje gång men ångrar.
Ju fler gånger jag börjar om desto svårare blir det att avsluta.
Ju mer jag tänker desto mer förvirrad blir jag.
Ju visare jag försöker bli på vad jag verkligen känner desto mer likgiltig blir jag.
Allt jag tänkte skriva om känns plötsligt meninglöst och saknar betydelse.
Allt känns ytligt och tycks sakna något verkligt djup.
Allt blev till ingenting.

       Jag försöker mig på en löjlig dikt om hur jag aldrig blir nöjd med mina inläggsförsök och givetvis är detta ett av dem. Är det inte patetiskt??  Och jag hör ju själv hur gräsligt negativ jag låter till hela nuet men hur kan man känna något annat när man ska gå till sängs en regnig och kall söndagsnatt med vetskap om att två veckor av jobb ligger framför en och egentligen ingenting att se roa sig med på dagarna??????
       Man blir dessutom lätt sur och arg på natten, när man bara tycks komma på alla negativa saker som drabbar just En själv och jodå, då kommer den där tyck-synd-om-sig-själv-känslan igen som den ofta gör. Men när jag väl tänker efter, vad spelar det för roll om man är sur, ledsen eller arg? Vem orkar bry sig om att just Du eller Jag går igenom en barnslig känslosvacka? Nej, juste ingen alls och man mår ju inte kolossalt mycket bättre av att man själv bryr sig. Sen när gick det att trösta sig själv? Så kanske är det mest bara ganska meningslöst men komiskt alltihopa...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback