REBECKA HÖRNQVIST

Senast jag var där gick jag direkt till löpbanden för att springa lite. Det var tomt på alla 10 löpband och jag tog ett längst i hörnet. Efter ca. 5min kom en man i 40års åldern. Han gick rakt mot mig, ställde sig bakom mig och verkligen granskade mig när jag sprang samtidigt som ett brett leende började spricka upp i hans ansikte. Sen ställde han sig på JUST det löpband som var ledigt bredvid mig. Suck, tänkte jag men fortsatte springa. Sprang gjorde även han dock med stora ögon som sneglade åt mitt håll och med ett obehagligt smil.  Efter bara 5min stannde han och började stretcha hej vilt på det lilla löpbandet som var nog tätt intill mig för att det skulle kännas märkligt och otrevligt. Ja, där stod jag och försökte koncentrera mig på mitt springande medan en man med flörtiga ögon och iförd för korta shorts, drog och upp benet på skärmen/stödet och sträckte på sig ordentligt. Jag blev illamående, stängde av maskinen och rusade till omklädningsrummet.