REBECKA HÖRNQVIST

Det finns tankar som fullkomligt präglas av modlöshet och nederlag. Ibland känner jag mig som en fånge under dessa fördärvets tankar precis som om de hade varit levande varelser i form av bojor och kedjor. De fänglsar mig och gör mig till deras slav och just därför att kedjorna är stora, många och överallt faller jag lätt och ofta utan att strida emot. Jag glömmer tid och rum när jag alldeles hopplöst inlindas i bojornas övertag och faller i ett sövande depressionstillstånd. Ju längre tiden går desto djupare blir såren och när denna kedja väl har tagit sitt grepp känns det omöjligt att se en utväg.
När smärtan tillslut blir outhärdlig och när jag plötsligt inser att jag ännu är vid liv bestämmer jag mig för att göra mig fri från slaveriet. För om jag genom koncentration och stor kraftansträngning lyckas föra mitt fokus bort från fångenskapen så är jag redan FRI. Jag behöver egentligen bara förstå och konstatera att jag inte alls är under fördärvets fångkedjor, att det är jag som har nyckeln och att det är jag som bestämmer. Trots att jag ofta och med korta mellanrum frestas in till den vana att falla ned som fånge så finns det ingen hejd på hur många gånger jag kan vrida om nyckeln i låset och vandra bort från hopplöshetens kedjor. Nyckeln heter med andra ord "tänk andra tankar"...