I motgång och i medgång

Det tuffaste med att ha små barn:
  • Att inte kunna vara flexibel på samma sätt som förr. Det är ju inte riktigt bara att slänga på sig jackan och dra.
  • Att sömnlösa nätter framkallar det värsta monstret i en ever. Jag blir lika chockad varje gång över hur hemsk och galen jag kan bli.
  • Det dåliga samvetet som ständigt  jagar en. Jag leker för lite med mina barn, jag skämmer bort mina barn, jag hinner inte städa som jag borde, jag orkar inte städa som jag borde, jag räcker inte till som fru osv.
  • Uppfostran! Vissa dagar tror jag att en röststyrd robot bor i mig: Ajajaj, nej nej, vänta, stopp, du ska få, kom hit!!! Om och om igen.
Men så kommer det bästa med att ha barn som överskyler allt annat jobbigt:
 
  • När man stannar upp och inser att den lilla står och drar i ens byxben för att den inte vill något hellre än att umgås med Mig!
  • När man helt oväntat får en puss eller kram. Jag kan börja lipa för sånt.
  • När man ser sig själv i ens barn. Det är en liten mini-mig som står här, av mitt eget kött och blod!
  • Att återförenas efter ett bråk. Är det inte just då bandet växer ännu lite till.
  • När han/hon gjorde som man sa. La tillbaka mammas läppstift t.ex.
  • När man ansträngt sig för att göra något för sitt barn och man ser hur denna lilla är helt salig och uppfylld av det underbara barnasinnet de har i sig. Tänker på när jag åkt ut till bondgården eller liknande...
 
Varje barn är en gåva och en välsignelse. Varje sig man vill ta emot det eller inte...
 
 

Kommentarer
Postat av: Beatrice

Såå bra skrivet!! Känner verkl igen mig:) Vissa dagar varvas verkl med gråt förtvivlan irritation o sen djup kärlek o frid när de lyder eller när de precis somnat o man sitter vid dem o smeker försiktigt deras hår😊

2014-01-16 @ 11:38:41

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback