När tålamodet brister

När dom gnäller. När dom vägrar somna. När man trott sig fått tyst på dom. När man såg sin chans till vila. Och när dom vaknade igen. När ingenting duger. Och man fortsätter serva och underhålla. Tills man ger upp. Tills tålamodet inte räcker längre. Tills rösten är hes av allt skrikande. Och det dåliga samvetet tränger sig på. Man är en dålig mamma. Som om det skulle göra situationen bättre.
 
Det är då man måste ta sig samman. Gå bakom hörnet och andas ut. Låta dom skrika en minut till. Ingen dör. För mitt i stormen ser du ingenting. Det är i det stilla du orkar tänka klart. Att knäppa sina händer och be om kraft. Om instikten av hur bra allt egentligen är. Att släppa kraven. Att bara krama dom hårdare än någonsin. Man klarar det! Så är det.
 
 

Kommentarer
Postat av: Clara

Så välskrivet! Och så vackert!! Borde skriva det på väggen:)

2013-11-26 @ 17:20:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback