Jag är ju som jag är
Jag har tänkt på en sak de senaste dagarna... Något som säkert många människor upplever ibland. Något som egentligen inte handlar om att jag nedvärderar mig själv men Man kan vara så trött på sig själv ibland. Trött på att höra sin egen röst och trött på att varje morgon se samma ansikte i spegeln osv.Ja, och alltså man kan bli less på saker som rör sitt utseénde som sitt hår och sådant där men man kan också bli matt på hur man är som person. Jag menar, man blir irriterad på sig själv för att man tänker så illa om andra ibland, man blir irriterad på sina svaga sidor som man inte har självdisciplin nog att övervinna, man blir less på att man gör det man vill men inte borde alldeles för många gånger. Och alltså man ska ju leva med sig själv hela livet, man är ju fast med sig själv så att säga... Hela en själv är dock inte alltid dålig men då och då får jag iaf sådana där små korta ögonblick när jag bara inte orkar med mig själv. Som nu t.ex. varför sitter jag här i pyjamas och ödslar tid på en så värdslig sak som blogg när jag ska sitta i bilen om tjugo minuter. Suck...
Kommentarer
Trackback