"Where the wild things are"

Jag minns den tiden jag byggde kojor och jag önskar att jag hade kreativiteten och tålamodet för att göra det än.
Oftast vände jag upp och ned på halva mitt rum, vände ned bokhyllan, drog fram alla filtar jag hittade i mammas skåp (oj, oj, mamma blivade icke glad här) och letade länge efter tyngder som skulle hålla tygerna på plats. Jag förberedde med böcker, fika och inredde insidan så länge att när jag tillslut skulle avnjuta kojan innifrån hade jag redan tröttnat på den.

Vissa gånger jag satsade jag stort med att gå ut och använda mig av naturens eget material. Pinnar som stomme, mossa och granris som tak och harsyra som mat. Ja, jag minns särskilt en gång när jag byggt en sådan här koja, då hade givetvis Hela familjen varit sjukt elaka mot mig och jag inbillade mig verkligen att jag skulle kunna stanna i den där kojan med min harsyra och koda som mat, för alltid ("då skulle de andra verkligen få se vad jag gick för!!!!")


(P.S. Drömmen och visionen man hade var ju alltid att det skulle se ut som på bilden till vänster.)

Kommentarer
Postat av: Susanne

Jodå. det där minns jag väldigt väl..,det var MYCKET att städa..

Men kreativa måste man ju säga att ni var !

2009-11-06 @ 19:36:58
Postat av: debora (deodorant..eller hur var det?)

haha jag minns våra små äventyr minsann!typ "stora dungen", alla hinderbanor, bondgården, röda vita rosen m.m..säger då bara - vilka tider!!

2009-11-07 @ 01:13:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback