Jag skrämmer mig själv

Igårnatt slogs jag av en fasansfull tanke när jag precis kommit hem efter en tröttsam bilresa från Storvreta. Jag satte mig på min säng och det var då jag tänkte: tänk om jag plötsligt skulle vara tillbaka i bilen igen, om jag bara utan orsak förflyttades i tiden på något vis. Det är en sådan där grej som endast sker på film men tänk om det skulle hända mig exakt nu. Kanske precis just nu när jag sitter här vid datorn och skriver kommer jag plötsligt befinna mig på studsmattan och hoppa med mina syskon igen. Eller om du som läser det här plötsligt skulle vara där du var i eftermiddags. Vad skulle man säga till alla andra och skulle man ens själv tro på att man hade varit i "framtiden"? Nej, vet du vad, jag blir skrajsen av att tänka på det här så det är lika bra att spara på rädslan tills det att jag kanske ser det hända i en film... Nu när jag väl tänker efter känner jag att Butterfly Effect vidrör detta ämne ganska bra. 
(P.S. I början av detta trodde jag verkligen att jag hade kommit på en rysligt bra filmidé, men i denna värld vi lever i tycks man aldrig vara först med något. Allt finns redan.)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback